Då var ännu en punkt på den alltför långa listan avbockad. Fast inte helt... Örnie och lill-Blågeta är nu besiktade, men båda blev underkända. Så de går ju i alla fall en månad till... Har höga förhoppningar om att få min "gamla" bil Nemi såld, i går hörde en person av sig som lät både seriös och intresserad. Har fått alla möjliga bytesförslag på lilla skruttan, problemet är bara att jag inte vill byta! Jag har redan min Örnie och jänkaren, tror väl inte att man behöver fler bilar än så?
Och olikt i stort sett alla i min ålder så byter jag inte upp mig. Från en 98:as Seat Arosa med framhjulsdrift och billiga driftskostnader så byter jag till mig en 86:as förgasar-Volvo med bakhjulsdrift och högre driftskostnader. Dock är det bara en av bilarna som är rolig att köra efter grusväg... Har i två år kört Nemi upp till byn dit jag och min sambo flyttat, har även kört min Fairlane, sambons Caprice och vita 245:a dit. Med en bakhjulsdriven bil med lite hjulbas så är det inga problem att undvika de värsta potthålen, att byta spår i alla backar där vägen skurit, att svälja guppen eller gå ut i lösgruset på vägkanterna när man får möte. Men alla bra bilar jag kört efter denna grusväg från helvetet har haft två fördelar: vikt och bakhjulsdrift.
Därför blev det en gammal skabbgalt med vikt och bakhjulsdrift nu, och för att bilen redan fanns i släktens ägo och ingen ville sälja den gamla trotjänaren. Den är superb att ha om vintern eftersom den startar i -35 utan motorvärmare, och med 3 mil till närmaste sjukhus så är det inte dumt att ha en bil med otvivelaktig startförmåga.
 |
| 245:an Örnie parkerad på den gamla landsvägen som gick direkt utanför vårt köksfönster |
 |
| Flodhästen Fiona och hennes bebis Finkel åker säkert i baksätet |
 |
| Redan pimpat bilen med tärningar, doft-sko och fartdjävul |
