Ännu ett dygnslångt strömavbrott

Vi fick tillbaka strömmen inatt. Efter att ha varit strömlösa sedan 4.30-tiden på tisdag, så vi har haft ännu ett strömlöst dygn i Krokån.

Var kallare den här gången, pannan sjöd igår morse. Lyckades få ner temperaturen i pannan genom att öppna ugnsluckan helt och hoppas på det bästa, eldade däremot inte en pinne efter det. Inte ens en papperstuss.

När jag ringde Eon och felanmälde strömavbrottet så undrade de om felet låg i vår fastighet, "det tror jag inte, för hela byn är svart" svarade jag. Fick också höra att Långsele, där mina föräldrar bor, fanns med på listan över strömlösa orter så skickade ett sms till min mor som skulle hjälpa mig med fudge och mammalimpa, men de hade ström.

Så jag packade in mig och hunden i bilen, tog med vattendunkarna för att fylla dom och sparkade bort plogvallen framför bilen. Ville inte riskera att köra fast i den när jag var ensam hemma.

Min trofasta gamla Röen startade på tredje försöket, för att klörhuvet som försökte starta han tappade greppet om nyckeln... Sopade av den gamla tomtebilen, som såg iskall ut. Det var han också! Hunden hade det mysigt i det stora bagaget, han har fått ett gammalt täcke att ligga på där bak.

Vägen var urusel, som fortast körde jag 40 km/h. Och bilen kastade och for hela vägen, fick sladd i kurvor och i backar, och på raksträckor. Plus att det var ett helvetes skaller för att vägen är så sönderkörd. Handskfacksluckan for upp, solskydden fällde ner sig (och bara det enda gick att fälla upp igen) och fronten på stereon hoppade lös. Bra väg? Inte direkt...

När jag kom ut på Riks-90 gick det i alla fall att öka till 70 km/h, så det tog bara 45 minuter att ta sig tre mil igår. Efter att jag och mamma bakat och grejat lite så åt vi lunch tillsammans med pappa och hunden, pannkaka för det tycker alla om.

Framåt två-tiden ringde min svärmor som varit på läkarbesök, hon undrade om jag var på väg hem snart för hon hade ingen lust att vänta på taxi till halv fem. Efter lite ihopplock i Långsele så åkte jag, halv tre plockade jag upp henne och sedan for vi och handlade.

Eftersom vi var strömlösa, så vitt vi visste, så köpte jag pyttipanna till middag. Det går ganska enkelt att laga till, inte så mycket kastruller och grejer behövs det heller. När vi kom hem, efter att ha kört skitvägen tillbaka, så står det en Eon-bil på svärmors gårdsplan. Vilket under att hennes två Leonbergers inte hade kastat sig genom fönstren för att äta upp dom!

Hjälpte svärmor in med matkassarna och for sedan hem till mig själv, 100 meter därifrån. Bar upp matkassarna på bron där de stod kallt och bra, tog ur det jag ansåg vara känsligt för kyla. Bar in vattendunkarna som hade börjat tina vid det här laget, sedan tände jag värmeljus och tog in hundens skålar i köket innan vi la trasmattan vid ytterdörren tillrätta och stängde köksdörren.

Hunden var trött efter en arbetssam dag hos "mormor och morfar" så han ville sova, därför gick vi in i vardagsrummet där vi har en väldigt tjock matta. Hunden lade sig mitt på den och jag bredde över honom hans fleecefilt, ville inte att hans gamla kropp skulle bli kall och stel i onödan. Lade mig i soffan och stirrade i taket, också jag under en fleecefilt. Väntade på sambon och när han kom hem så började vi med maten, vägrade elda utan han närvarande. Då fick det hellre vara 15 grader inomhus, men det ökade till 16 grader av alla värmeljus som jag eldade.

Efter ett tag gick han ut och hämtade det gamla batteriet som satt i Röen, det är visserligen ganska slut men det skulle nog orka driva cirkulationspumpen ett tag i alla fall. Det finns batteribackup till den, men själva batteriet var stendött. Så han bytte batteriet, och så kunde vi elda lite mer så maten blev riktigt varm. Stekte pytten i stekpanna, med en ugnsform på förvärmning i ugnen. Hällde över pytten i formen och fortsatte steka resten av pytten, tog väl bara sådär en timme att göra maten men... Vi blev ju mätta till sist!

Igår kväll så hämtade vi batteriet ur 145:an, kändes dumt att ta batteriet ur någon av bilarna som går ifall det blev en nödsituation. Röens batteri höll i bra precis två timmar, och det ur 145:an vet vi inte hur länge det höll, men det höll i alla fall bättre än Röens. Älsklingen laddade sin mobil på det nya, och så försökte vi hushålla med strömmen så gott det gick. Slog bara igång backupen när pannan kokade eller strax innan, för igår kväll så sjöd den inte bara - då kokade den på riktigt!

Nu ska vi få ett jättebatteri av min bror som han inte har någon nytta av, och så ska vi köpa ett på Biltema när vi åker dit på lördag. Skadar ju inte att ha ett extra ifall det blir långa strömavbrott, har också tvingat älsklingen till att köpa en billaddare till sin mobil när vi är i Birsta för nu är jag less på att han alltid är strömlös.

Bror min ringde igår kväll och undrade vad Björnta önskade sig i julklapp, kunde inte komma på något han sagt, men ett elverk skulle ju inte göra ont. Då kunde vi åtminstone driva cirkulationspumpen och det där förbannade skitkylskåpet! Lampor kan man ju leva utan, men värme och oförstörda frysvaror är ett krav.

Efter 23 timmar fick vi ström igen

Då har vi haft ännu ett långt strömavbrott då... Vinterns första långa strömavbrott. På grund av en klass 2-snöstorm.

Kvart över fyra på fredagseftermiddagen försvann strömmen och kom inte tillbaka förrän tio över tre på lördagseftermiddagen. Hela 23 timmar utan ström, inget större problem med matvaror den här årstiden. Satte ut alla känsliga kylvaror i kylbagen på altanen. Desto värre var det med värmen.

Vi hade inte direkt varmt inne, och vi har vattenburet system med cirkulationspump. Följden blev att vi fick småelda, och ändå sjöd det i pannan. Varmt som katten uppe och iskallt nere, eldade värmeljus och stearinljus så vi skulle få någon värme nere också, öppnade ugnsluckan och stängde köksdörren.

Fast trasmattan jag har lagt mot tröskeln till ytterdörren har gjort 3 grader i hallen också. Förut har jag inte lyckats fått upp det till mer än 18 grader där, även om jag inte varit ute och kutat. Efter trasmattans ditläggande tog det bara lite drygt en timme sedan var det 21 grader, motför 22 i resten av huset.

Lagade mat på ett excentriskt primuskök som fattade eld inte mindre än sju gånger på en kaffekokning. Nu har jag krävt renovering av det, samt att det i princip uteslutande används på vedspisen där det inte finns så mycket brännbart i närheten. Det är ju betydligt svårare att tutta eld på en tegelmur, kakel och en vedspis med gjutjärnsplatta ovanpå än en köksbänk i fanér, en lampslöja, en blomma och gardiner.

Har bara dimpt ner drygt 40 cm snö på ett knappt dygn så jag satt hela fredagen och väntade på strömavbrott, fyllde två hinkar med toavatten och bytte ut vattnet i några av våra reservdunkar. Letade fram våtservetter och tändstickor, hittade åt ljus och ljusstakar.

Sydde även på bebislapptäcket igår innan vi blev utan el, nu fattas det bara en jävla massa nålande och en söm sedan är det helt klart. Fast det är så fint så jag vill nog inte ge bort det... :(

Har ägnat eftermiddagen åt att få tag i Svevia och höra om vi ska vara insnöade länge till, och när jag ringde strax efter fyra så hade de ringt ut entreprenören. Nu är klockan efter sex och vi har fortfarande inte sett till någon plogbil, man får då inte ha bråttom att komma av gården. Det skulle ju kunna gälla exempelvis en akut sjukdom!

Fick även se att hemtjänsten kom och gick till granntanten i morse, det hade ramlat ett träd över vägen så de kom inte fram och fick gå en kilometer ner till tanten och en kilometer tillbaka. Den stackars tanten har dessutom elvärme och har legat nedbäddad hela dagen för att hålla värmen.