Ännu ett dygnslångt strömavbrott

Vi fick tillbaka strömmen inatt. Efter att ha varit strömlösa sedan 4.30-tiden på tisdag, så vi har haft ännu ett strömlöst dygn i Krokån.

Var kallare den här gången, pannan sjöd igår morse. Lyckades få ner temperaturen i pannan genom att öppna ugnsluckan helt och hoppas på det bästa, eldade däremot inte en pinne efter det. Inte ens en papperstuss.

När jag ringde Eon och felanmälde strömavbrottet så undrade de om felet låg i vår fastighet, "det tror jag inte, för hela byn är svart" svarade jag. Fick också höra att Långsele, där mina föräldrar bor, fanns med på listan över strömlösa orter så skickade ett sms till min mor som skulle hjälpa mig med fudge och mammalimpa, men de hade ström.

Så jag packade in mig och hunden i bilen, tog med vattendunkarna för att fylla dom och sparkade bort plogvallen framför bilen. Ville inte riskera att köra fast i den när jag var ensam hemma.

Min trofasta gamla Röen startade på tredje försöket, för att klörhuvet som försökte starta han tappade greppet om nyckeln... Sopade av den gamla tomtebilen, som såg iskall ut. Det var han också! Hunden hade det mysigt i det stora bagaget, han har fått ett gammalt täcke att ligga på där bak.

Vägen var urusel, som fortast körde jag 40 km/h. Och bilen kastade och for hela vägen, fick sladd i kurvor och i backar, och på raksträckor. Plus att det var ett helvetes skaller för att vägen är så sönderkörd. Handskfacksluckan for upp, solskydden fällde ner sig (och bara det enda gick att fälla upp igen) och fronten på stereon hoppade lös. Bra väg? Inte direkt...

När jag kom ut på Riks-90 gick det i alla fall att öka till 70 km/h, så det tog bara 45 minuter att ta sig tre mil igår. Efter att jag och mamma bakat och grejat lite så åt vi lunch tillsammans med pappa och hunden, pannkaka för det tycker alla om.

Framåt två-tiden ringde min svärmor som varit på läkarbesök, hon undrade om jag var på väg hem snart för hon hade ingen lust att vänta på taxi till halv fem. Efter lite ihopplock i Långsele så åkte jag, halv tre plockade jag upp henne och sedan for vi och handlade.

Eftersom vi var strömlösa, så vitt vi visste, så köpte jag pyttipanna till middag. Det går ganska enkelt att laga till, inte så mycket kastruller och grejer behövs det heller. När vi kom hem, efter att ha kört skitvägen tillbaka, så står det en Eon-bil på svärmors gårdsplan. Vilket under att hennes två Leonbergers inte hade kastat sig genom fönstren för att äta upp dom!

Hjälpte svärmor in med matkassarna och for sedan hem till mig själv, 100 meter därifrån. Bar upp matkassarna på bron där de stod kallt och bra, tog ur det jag ansåg vara känsligt för kyla. Bar in vattendunkarna som hade börjat tina vid det här laget, sedan tände jag värmeljus och tog in hundens skålar i köket innan vi la trasmattan vid ytterdörren tillrätta och stängde köksdörren.

Hunden var trött efter en arbetssam dag hos "mormor och morfar" så han ville sova, därför gick vi in i vardagsrummet där vi har en väldigt tjock matta. Hunden lade sig mitt på den och jag bredde över honom hans fleecefilt, ville inte att hans gamla kropp skulle bli kall och stel i onödan. Lade mig i soffan och stirrade i taket, också jag under en fleecefilt. Väntade på sambon och när han kom hem så började vi med maten, vägrade elda utan han närvarande. Då fick det hellre vara 15 grader inomhus, men det ökade till 16 grader av alla värmeljus som jag eldade.

Efter ett tag gick han ut och hämtade det gamla batteriet som satt i Röen, det är visserligen ganska slut men det skulle nog orka driva cirkulationspumpen ett tag i alla fall. Det finns batteribackup till den, men själva batteriet var stendött. Så han bytte batteriet, och så kunde vi elda lite mer så maten blev riktigt varm. Stekte pytten i stekpanna, med en ugnsform på förvärmning i ugnen. Hällde över pytten i formen och fortsatte steka resten av pytten, tog väl bara sådär en timme att göra maten men... Vi blev ju mätta till sist!

Igår kväll så hämtade vi batteriet ur 145:an, kändes dumt att ta batteriet ur någon av bilarna som går ifall det blev en nödsituation. Röens batteri höll i bra precis två timmar, och det ur 145:an vet vi inte hur länge det höll, men det höll i alla fall bättre än Röens. Älsklingen laddade sin mobil på det nya, och så försökte vi hushålla med strömmen så gott det gick. Slog bara igång backupen när pannan kokade eller strax innan, för igår kväll så sjöd den inte bara - då kokade den på riktigt!

Nu ska vi få ett jättebatteri av min bror som han inte har någon nytta av, och så ska vi köpa ett på Biltema när vi åker dit på lördag. Skadar ju inte att ha ett extra ifall det blir långa strömavbrott, har också tvingat älsklingen till att köpa en billaddare till sin mobil när vi är i Birsta för nu är jag less på att han alltid är strömlös.

Bror min ringde igår kväll och undrade vad Björnta önskade sig i julklapp, kunde inte komma på något han sagt, men ett elverk skulle ju inte göra ont. Då kunde vi åtminstone driva cirkulationspumpen och det där förbannade skitkylskåpet! Lampor kan man ju leva utan, men värme och oförstörda frysvaror är ett krav.

Efter 23 timmar fick vi ström igen

Då har vi haft ännu ett långt strömavbrott då... Vinterns första långa strömavbrott. På grund av en klass 2-snöstorm.

Kvart över fyra på fredagseftermiddagen försvann strömmen och kom inte tillbaka förrän tio över tre på lördagseftermiddagen. Hela 23 timmar utan ström, inget större problem med matvaror den här årstiden. Satte ut alla känsliga kylvaror i kylbagen på altanen. Desto värre var det med värmen.

Vi hade inte direkt varmt inne, och vi har vattenburet system med cirkulationspump. Följden blev att vi fick småelda, och ändå sjöd det i pannan. Varmt som katten uppe och iskallt nere, eldade värmeljus och stearinljus så vi skulle få någon värme nere också, öppnade ugnsluckan och stängde köksdörren.

Fast trasmattan jag har lagt mot tröskeln till ytterdörren har gjort 3 grader i hallen också. Förut har jag inte lyckats fått upp det till mer än 18 grader där, även om jag inte varit ute och kutat. Efter trasmattans ditläggande tog det bara lite drygt en timme sedan var det 21 grader, motför 22 i resten av huset.

Lagade mat på ett excentriskt primuskök som fattade eld inte mindre än sju gånger på en kaffekokning. Nu har jag krävt renovering av det, samt att det i princip uteslutande används på vedspisen där det inte finns så mycket brännbart i närheten. Det är ju betydligt svårare att tutta eld på en tegelmur, kakel och en vedspis med gjutjärnsplatta ovanpå än en köksbänk i fanér, en lampslöja, en blomma och gardiner.

Har bara dimpt ner drygt 40 cm snö på ett knappt dygn så jag satt hela fredagen och väntade på strömavbrott, fyllde två hinkar med toavatten och bytte ut vattnet i några av våra reservdunkar. Letade fram våtservetter och tändstickor, hittade åt ljus och ljusstakar.

Sydde även på bebislapptäcket igår innan vi blev utan el, nu fattas det bara en jävla massa nålande och en söm sedan är det helt klart. Fast det är så fint så jag vill nog inte ge bort det... :(

Har ägnat eftermiddagen åt att få tag i Svevia och höra om vi ska vara insnöade länge till, och när jag ringde strax efter fyra så hade de ringt ut entreprenören. Nu är klockan efter sex och vi har fortfarande inte sett till någon plogbil, man får då inte ha bråttom att komma av gården. Det skulle ju kunna gälla exempelvis en akut sjukdom!

Fick även se att hemtjänsten kom och gick till granntanten i morse, det hade ramlat ett träd över vägen så de kom inte fram och fick gå en kilometer ner till tanten och en kilometer tillbaka. Den stackars tanten har dessutom elvärme och har legat nedbäddad hela dagen för att hålla värmen.

Stormvindar

Stormen Berit har dragit in över länet, säger de. Jag tvivlar inte på att det är sant.

Vår fina adventsgran föll precis omkull, tjockabong i backen bara! Gick ut och drog ur julgransbelysningen så att inte hela granen tar eld, eller något. Men den lyste fortfarande, så det verkar som att alla lampor höll.

För ett par timmar sedan var soptunnan ute på promenad, och jag har dessutom blivit innestängd av en trappstege som tyckte att husägarinnan inte borde gå ut i blåsvädret.

Känns som att vi riskerar att bli strömlösa idag, så jag törs inte elda speciellt våldsamt. Vill ju inte att pannan ska börja koka när jag är ensam hemma, eller kanske inte ens hemma eftersom jag och svärmor ska till veterinären med hunden om en stund.

Uppdatering 11:52
Lamporna har blinkat några gånger, men än är vi inte strömlösa. Förhoppningsvis slipper vi det, men eftersom vi klarade oss förra gången det stormade så lär det ju vara vår tur nu.

Uppdatering 19:36
Än har vi inte blivit strömlösa, blev bara de där få blinken i lamporna. Blåsten verkar ha lugnat sig, och det gör verkligen inget! Har blivit tokförkyld och kan inte svälja något mer trögflytande än fil. Fast det har jag ingen så jag lever på hallon-äpple-druv-juice, buljong och Coca-Cola :P

Det gick ganska bra hos veterinären också, fick en salva med kortison och antibiotika att smörja på såret tills det läkt och fick några minuter efter att vi gått ett samtal från veterinären vi varit hos. De svarta smågruset hon hittade runt såret när hon rakade var inte sårskorpa utan lusägg. BLÄ!!!

Svärmor gick raka vägen till apoteket och köpte Frontline till alla hundar. Så nu har Frazzes kudde, lakan och filt som han har i bädden åkt i tvättmaskinen på koktvätt, plus att jag torkat ur bädden med rengöringsmedel. I morgon ska jag tvätta resten av hans saker, de ligger ute på altanen i minusgrader, plus att jag ska ge vardagsrumsmattan en noggrann dammsugning på både över- och undersida!

Spark-o-rama

Det här inlägget dedicerar jag till min spark! När vi flyttade in så stod det en spark nedanför köksfönstret och en inne i en av bodarna. Nu har vi tagit dem i bruk igen, den stora sparken går jättetrögt tycker jag. Det gör inte den lilla = min!

Idag när jag skulle upp till svärmor och gammelmormor på fika efter att vi varit till stan så bestämde jag mig för att ta sparken. Älsklingen ville inte åka spark med mig igår, så då gick vi. Men idag åkte jag spark, och det var skitkul!

Min spark glider så lätt att jag kan åka ända ner till vedboden från altanen, idag bestämde jag mig för att dra matkassarna på sparken för det var isigt och bra på gårdsplanen. Fick ännu bättre fart nu, och höll på att köra rakt in i fronten på min egen bil också... Det i sig var ju kanske inte så lyckat! Men lyckades i sista sekund få  min vinda spark att väja åt sidan så jag slapp mosa extraljusen. Och ja, jag försökte bromsa, så dum är jag inte att jag inte försöker med det - men jag hade inget som helst grepp i skosulorna utan höll bara på att få vibrationsskador i fötterna av bromsandet. 

När jag hade varit uppe hos svärmor och gammelmormor så är det en lång halvflack utförsbacke ända ner till ån, så jag sparkade mig iväg från grinden, nerför infarten, tog kurvan på en med och sparkade typ två gånger... Sedan fick jag bromsa för att hinna svänga in hemma hos oss!

Det är en bra sak med den här isiga vägen som är här ute - man kan åka mycket spark! :)

Spark modell mindre som förmodligen husets förra ägarinna  farit fram på

Den är bra att ha den här!

Lite bilder från huset

Lite bilder från huset som jag tog i somras. Har helt glömt att ladda upp dem!

Kökströskeln, en riktig tåknäckare!

Panelen i hallen

Gammal skomakarlampa som hänger i köket

Ledstång

Den charmiga golvmattan på trappavsatsen

Gamla lister och foder, och benet till en gammal hallmöbel i teak

Gamla elledningar med kulokopplingar

Under den trasiga golvmattan i lillrummet skymtar ett riktigt furugolv

Gamla härliga dörrhandtag med bakelithylsa

Fräsig ventil i sovrummet

Gammal spegel där silvret släppt på baksidan, både jag och sambons systerdotter
tycker att det ser ut som domherrar

Ljuvliga varmvatten!

Åh, äntligen... I förrgår höll älsklingen på att mixtra med duschblandaren, efter en halvtimme, när han plockat isär den fullständigt, så verkade han nöjd och plockade ihop den igen.

Han monterade tillbaka blandaren och bestämde sig för att ta en dusch. Jag satte mig vid datorn och efter bara en liten stund hör jag ett skratt. "Du måste komma och kolla in det här!" ropar han genom badrumsdörren och jag går in, väntar mig något annat än det jag fick se.

Älsklingen höll duschmunstycket lodrätt och tidigare har vattnet runnit ur hålen i munstycket och nedför handtaget, nu sprutade det ut och orkade till och med trycka iväg duschdraperiet. Det var en omöjlighet förut.

Igår kväll tog jag en dusch, och fy fan vad det var härligt att duscha i varmvatten igen! I somras när det var tokhett gjorde det ju ingenting att varmvattnet var svalare än du själv, men nu när det går mot vinter så höll man (eller snarare jag) på att frysa ihjäl i duschen. Fast det gick ju väldigt fort att duscha! Nu står man ju och njuter, låter bara vattnet rinna och värma upp alla muskler och leder.

Tändstickseffektivt!

Ikväll, när jag skulle göra upp eld, började jag som vanligt med att göra bollar av tidningspapper. Stoppade i två stycken och märker sedan att det rök så fasligt från eldningsfacket. Konstaterade snabbt att askan fortfarande var så varm att papperet höll på att ta eld!

Skyndade mig att stoppa i de två sista pappersbollarna och lade på mina fullnävrade vedträn, de brukar ta sig bra! Och så även denna gång, lade på spislocket, öppnade dragluckan och stängde försiktigt eldningsluckan.

Övergick till att plocka middagen från bordet, diska grytor och tvätta sot från armarna. Gav hunden den obligatoriska halvdecilitern fil och färskt vatten, letade reda på min mobil som jag tappat bort och grejade på en stund.

Och visst tog det sig! Morgonbrasan brann ut mitt i dagen, omkring tolv, och glöden hade slocknat när jag var ner vid två. Halv sju stoppade jag in mina pappersbollar, det är 4,5 timme efter att glöden slocknat. Så det var ju tändstickseffektivt värre!

Måndagsnöjet avklarat

Här i byn finns det ett måndagsnöje som samlar alla. Det Okända på föredetta TV4+.

Jag och älsklingen traskade upp till hans mormor igår, slog oss ner i den jättegamla skinnsoffan i hennes vardagsrum, fick fika och tittade på Det Okända. Kvällens medium var Terry Evans, som vi alla tycker är jättebra!

Det skumma som har hänt här hemma verkar i alla fall ha slutat. Lät som att någon, eller något, ryckte i handtaget på ytterdörren. Hände två dagar i sträck, första dagen hörde vi det båda. Då var det jättehögt och tydligt, vi hörde det ända inifrån TV-rummet där vi satt och tittade på film. Dagen efter höll jag på att laga mat när jag hörde det, då var inte älsklingen hemma så jag vägrade att gå ut i hallen och kolla om jag såg nåt!

Nu har det inte varit några konstiga ljud på över två veckor. Så får det gärna förbli!

Livet i skogen

Ja livet i skogen det går vidare. Med byteshandel, kafferep och hjälp till alla och envar.

Vi bjuder svärmor på middag en dag, sedan bjuder hon oss på middag en annan dag. Och på frukost. Hon hade slut på torrfoder, hon fick säcken med torrfoder som vår hund får ont i magen av. Hennes hundar fick också ont i magen, men de tre tömde den ju i alla fall fort. I gengäld fick vi en säck av fodret som vår hund kan äta.

Jag trivs här. Det är en härlig stämning, och jag tycker det är så skönt att det fortfarande finns ställen där folk hjälps åt! Nu är ju visserligen nästan alla i den här byn släkt, men det är skönt ändå.

Det enda som inte är riktigt skönt är det här med att hämta ved. Lyckligtvis är det inte kallt än, men när jag klev upp i morse och skulle göra upp en brasa så fanns det bara sju ynka vedträn inne! Det blev ju mycket brasa av det... Kastade in allt som fanns, åt frukost och hämtade mer ved.

Nu har vi ljuvliga 23 grader i köket och 21 i resten av huset, plus en nästan full korg med ved. Lovely! 

22 år gammal tandkräm

Gjorde ett "fynd" igår kväll, hittade en tub tandkräm i huset och tyckte "gud vad bra, älsklingen hade ju tagit det sista i gamla tuben". Det tyckte jag inte efter att jag hade öppnat tuben och tryckt ut lite, lyckligtvis inte på tandborsten.

Först ur tuben kommer något som ser ut som mjölkblandat vatten, sedan kommer en grynig gulbeige gegga. Stirrade på tandkrämen och letade sedan rätt på kartongen den kom i och upptäcker att det står "Använd före 89 08 04" på den.

Tandkrämen var över 22 år gammal! Den är äldre än vad jag är!

"Ny" bil

Då var ännu en punkt på den alltför långa listan avbockad. Fast inte helt... Örnie och lill-Blågeta är nu besiktade, men båda blev underkända. Så de går ju i alla fall en månad till... Har höga förhoppningar om att få min "gamla" bil Nemi såld, i går hörde en person av sig som lät både seriös och intresserad. Har fått alla möjliga bytesförslag på lilla skruttan, problemet är bara att jag inte vill byta! Jag har redan min Örnie och jänkaren, tror väl inte att man behöver fler bilar än så? 

Och olikt i stort sett alla i min ålder så byter jag inte upp mig. Från en 98:as Seat Arosa med framhjulsdrift och billiga driftskostnader så byter jag till mig en 86:as förgasar-Volvo med bakhjulsdrift och högre driftskostnader. Dock är det bara en av bilarna som är rolig att köra efter grusväg... Har i två år kört Nemi upp till byn dit jag och min sambo flyttat, har även kört min Fairlane, sambons Caprice och vita 245:a dit. Med en bakhjulsdriven bil med lite hjulbas så är det inga problem att undvika de värsta potthålen, att byta spår i alla backar där vägen skurit, att svälja guppen eller gå ut i lösgruset på vägkanterna när man får möte. Men alla bra bilar jag kört efter denna grusväg från helvetet har haft två fördelar: vikt och bakhjulsdrift. 

Därför blev det en gammal skabbgalt med vikt och bakhjulsdrift nu, och för att bilen redan fanns i släktens ägo och ingen ville sälja den gamla trotjänaren. Den är superb att ha om vintern eftersom den startar i -35 utan motorvärmare, och med 3 mil till närmaste sjukhus så är det inte dumt att ha en bil med otvivelaktig startförmåga.

 

245:an Örnie parkerad på den gamla landsvägen som gick direkt utanför vårt köksfönster

Flodhästen Fiona och hennes bebis Finkel åker säkert i baksätet

Redan pimpat bilen med tärningar, doft-sko och fartdjävul

Lekstugeflytt

Den här söndagen tillbringades med en lekstugeflytt. Lekstugan som stått på gårdsplanen uppe hos Svärmor skulle flytta ner till oss innan de fortsatte fälla storbjörken bakom staketet. Svärmors syster, alltså älsklingens moster, motsatte sig detta och tyckte att "flyttade man lekstugan förstörde man ju hela känslan med deras barndomshem!". Svärmor tyckte helt krasst att det inte kunde passa bättre att lekstugan flyttade ner till oss: "Det är ju samma gubbe som byggt lekstugan och deras hus". Och omkring samtidigt också, den där lekstugan lekte älsklingens mormor i när hon var barn, så lekstugan är byggt runt mitten på 1930-talet.

Flytt av lekstugan under överinseende av svägerska Anna, flyttkarlarna traskar
bredvid: Svärfar, kusin Niklas, Chriz och svåger Niklas (bakom lekstugan).

Vad gör man utan en liten jordbrukstraktor?

Lekstugan på plats utanför köksfönstret. Den stora spirea-busken ska bort
så man kommer att se lekstugan.

Kvällen avslutades med att jag började tillaga en skinkstek med gräddsås som
ska bli måndagens middag.

Dåtiden bevarad

Det är så roligt att vi hittade de här två bilderna i huset när vi köpte det. Det spelar ju ingen roll hur mycket gammelmormor Mary berättar så är det ju svårt att se det själv. De här bilderna har hedersplatser i vardagsrummet, så fort jag hinner ska jag försöka ta ett nutida foto på huset också.

Kolorerat foto från 50-talet 

En tavla gjord av en "gåramålare" 1936

Blommor och blader

Tiden går och nu står hela Krokån i blom. Det är grönt och fint överallt och hunden trivs som fisken i vattnet, precis som Björnta inte är någon stadsmänniska så är inte Frazze någon stadshund. Han är mycket mer nöjd med livet här ute på landet när man kan strosa omkring lite som man vill så länge man kommer när matte eller husse ropar på en.

Hunden verkar i alla fall trivas bra bland blommor och blader.

Skägglav på en björkkvist.

Hundkex. En enligt mig ganska söt blomma.

Mitt senaste lilla blomprojekt, en kruka vid vardera sidan om ingången.

Nästan-ordning

Det har gått tre veckor sedan vi flyttade in, och en nästan-ordning har infunnit sig. Inget rum är klart. Men... Alla rum går att vistas i, senaste tillskottet till den gruppen är lillrummet, syrummet, lillköket, gästrummet - vad man nu vill kalla det.

Jag kallar det lillrummet, och nu går det till och med att sitta där och jobba. Mitt skrivbord är hämtat och uppburet, bäddsoffan är inburen och ställd i sitt hörn. Jag har börjat packa undan saker i garderoberna, jag har hängt upp nya gardiner och ställt upp datorn. Hunden har till och med fått en bädd här inne, så nu när jag sitter framför datorn ligger han snett bakom mig på en gammal bäddmadrass och verkar tycka att livet är rätt skönt.

Sovrummet var det rum vi försökte få någon slags ordning på först. Om vi skulle kunna flytta in så var ju någonstans att sova kritiskt, laga mat kunde vi i värsta fall gå upp till svärmor och göra.

Badrummet röjde vi ur så man i alla fall kunde gå på toa och duscha, köket är fortfarande mer eller mindre kaos men man kan laga mat och halva köksbordet är ledigt så där kan man sitta och äta. Vardagsrummet är belamrat med kartonger, men ett hörn av soffbordet är fritt från saker så där kan vi ställa popcornen eller fruktskålen. Resten av rummet ser ju mest ut som ett lager.

Hallen nere är också belamrad med saker, men nu har jag fått in två nya (högre) garderober så när de är färdiga för användande så kan jag få till det rätt bra där. Trappskrubben är ett skämt och trappavsatsen också, fast vi har i alla fall monterat ihop bokhyllan vars underdel vi hittade i lillrummet och hyllorna som låg på en sideboard på trappavsatsen. Den blev perfekt hög och bred så nu kan till och med jag nå till översta raden även fast man måste stå i trappan för att komma åt där. Älsklingens lilla hallmöbel kan dessutom flytta in, så det blir ju scheizebra det här.

Så nu råder nästan-ordning i alla rum, inklusive garaget och altanen. Nu ska jag avsluta min data-frukost och traska upp till svärmor för att leta reda på hyllor och trådbackar till mina nya (hela) hallgarderober.

Tillökning!

Vi har fått tillökning, en mini-bebiskaktus har sett dagens ljus sedan mammaväxten flyttade till Krokån nedre.

En riktig bamsing, va?

Äntligen hus!

I morgon skriver vi under papperen för huset, och på onsdag blir det vårt! Jag är överlycklig!

Äntligen, äntligen, äntligen!

Kvinnans list övergår mannens förstånd

Nu låter det som att jag är en riktig lurendrejare, men det är jag inte. Jag är en sällsynt (brutalt) ärlig varelse.

Saken är i alla fall som sådan att vi har pratat med hon som har hand om försäljningen av huset, så nästa helg ska vi försöka skriva papperen. Det blir vårt, och inom budget!

Jag vill ju få sätta min prägel på huset och få det "i skick" igen, så jag satt och funderade. Vet ju att min blivande sambo hatar att bära möbler, sovrummet ska bara tapetseras om och få garderober insatta. Så jag lyckades få honom att inse det logiska i att satsa en tusenlapp innan inflyttningen och sedan är sovrummet i ordning - för då slipper han bära ner dubbelsängen och hela möblemanget för att tapetsera där.

Så det blir till 99% sannolikhet tapetsering, ny gardinstång och insättning av tre garderober. Hade väldigt gärna rivit lös golvmattan och ställt i ordning det gamla furugolvet under. Håller med min svägerska, det är fint men det är för mjukt för att ha i rum med mycket slitage. Men ärligt talat, så mycket slitage kommer det inte att bli i the master bedroom. Vi kommer ju mest vistas där på nätterna...

Får se, det kanske blir övertalningsprojekt nummer två. Får ta hjälp av världens bästa svärmor, så kanske det blir trägolv i sovrummet ändå!

Att gå händelserna i förväg

Medan min svägerska är duktig på att lösa problem innan de hunnit uppstå så är jag bra på att vara totalpessimist, och dessutom litar jag inte på banker. Så jag är ju munter som ett begravningsfölje, vilket min käre pojkvän inte direkt uppskattar. Han vet tydligen att han inte kan få mig att bli mer positiv, så han ber mig bara vara tyst och hålla in med mina negativa vibbar.

Fast nu borde han vara glad och lycklig som en lärka! Jag går faktiskt händelserna i förväg - jag förutsätter att huset blir vårt inom den närmaste månaden!

Jag har börjat inreda det i huvudet, inte placera ut möblerna men tapeter, färgsättningar, lampor och gardiner.


Det här är vad jag har tänkt mig:

Hallen/trappan
Måla den hemska rostfärgade panelen i någon trevligare och något neutralare färg, måla den chokladbruna köksdörren mörkgrå som dörrarna på övervåningen. Slita bort den vidriga gips-/spånskivan med badrumstapet som täcker panelen i trappen, och byta ut den ohyggliga utelampan till något som ser mer "inomhusaktigt" ut.

Vardagsrummet
Byta golvmatta eftersom den gamla har släppt i skarvarna.

Köket
En ljusblå och vit tapet över ljusgrå panel. Vita köksstommar och lister, och ljusgrå köksluckor. Golvet vet jag inte. Skulle vilja måla över allt furufärgat över golvnivå i huset, men har en viss kärlek för riktiga trägolv så finns det ett fint sånt i köket skulle det vara sorgligt att lägga en ny matta över det.

Badrummet
Helrenovering. Ny våtrumstapet och golvmatta, golvvärme, tvättpelare, sätta in lite fina möbler med förvaringsutrymme och riktiga duschväggar, inga sladdriga draperier som är närgångna.

Lilla sovrummet
Inget planerat. Den gamla charmiga golvmattan har släppt så den borde väl bytas ut eller så gör man i ordning trägolvet under om det är  något att ha.

Stora sovrummet
Om jag skulle få en så här ljus tapet så skulle jag nog (nästan) kunna tänka mig att låta älsklingen få ha kvar det vedervärdiga innertaket i furu där.

Fast jag har siktet inställt på en ny säng också, och olyckligtvis är sovrummen och vardagsrummet de rum vi lagt på is. Så jag får nog vänta på både min tapet och min säng...

Long time no see

Nu är det länge sedan jag skrev här. Väldigt länge sedan, och nu orkar jag knappt skriva. Sitter framför datorn med hög feber, rejäl hosta och huvudvärk. Ingen bra blandning...

Strax innan påsk var mina föräldrar olidligt nyfikna på huset så jag visade dem en bild och ritade upp planlösningen lite snabbt, och väldigt snett. Skalenligt var det ju inte direkt heller. Slutade med att vi åkte upp och tittade på huset tillsammans med älsklingen. De var i alla fall positiva, och det får man ju se som en fördel.

Min mor hade en del konstiga förslag på färgsättning som fick mig att sparka bakut. I ett rum finns rostfärgad panel med en list på mitten, ovanför är det vitt (har jag för mig). Min knasiga mor tyckte att vi skulle måla ljusgult eller mintgrönt där det nu är vitt.

"Aldrig i livet!" blev min omedelbara reaktion, vet ju vad min blivande sambo tycker om ljusgult. Han kallar det skolgult och avskyr färgen med en innerlig glöd. Mintgrönt kan vara snyggt, men inte tillsammans med rostorange.

Min pappa var bara orolig att jag flyttade till obygden för att min pojkvän vill bo där, och undrade hur det låg till som. Kunde lugna the old man med att jag trivs där och att det inte gör mig någonting att bo tre mil ut i skogen.

Och äntligen fick min far träffa min svärmor, det har han gnällt om sedan förra sommaren när mamma för första gången träffade henne. Han verkade nästan lite orolig för att vi skulle hinna gifta oss innan han fick träffa älsklingens föräldrar.

Om två veckor är det skarpt läge, är både orolig och förväntansfull. Hoppas att min mjukis till pojkvän inte är för snäll nu utan har lite stake. Annars är det jag som får stå för den!

Fuktmätning - check!

Igår gjordes en fuktmätning av vårt förhoppningsvis blivande hus, inga problem tydligen. Ingen fukt, ingen svikt i golvåsar, ingen lukt och tydligen inga allvarliga angrepp av hussvamp. Öhh, okej...? Det sista fattade jag faktiskt ingenting av när min pojkvän berättade det.

Jag har läst lite om hussvamp på Byggahus-forumet och av vad jag minns så kan jag inte påstå att jag vill ha ens ett o-allvarligt angrepp av det.

Nu återstår bara finansieringen, som vi förhoppningsvis får klar tills jag slutar plugga så vi kan flytta in i sommar. Det ska jag och älsklingen ta tag i nu i helgen, om jag får bestämma!

En liten update

Ja då hade svärfar också tittat på huset. Han tycker att huset är trevligt men säger att det känns som att badrumsgolvet sviktar - vattenskada?

Känns inte lovande.

Just nu har jag praktik och jag känner att jag måste få skriva av mig lite! Jag studerar, och har sökt sommarjobb på mitt praktikställe - jag känner mig väldigt stressad över att göra bra ifrån mig så jag kanske har chans att få jobba här!

Toari? Eller skaffebad?

Hur blir det om man gör om ett skafferi från 1932 till ett badrum 1968? Det blir problem 2011!

Så här ser det nuvarande badrummet ut i vårt blivande hus. Det verkar inte vara några vattenskador i det, men det kan nog bero på att farbrorn som bott där är av generationen som tvättar sig med tvättlapp och bara badar/duschar någon enstaka gång. Saken är som sådan att badrummet inte är renoverat sedan tanten som bodde där fick badrummet insatt - alltså 1968!

Både jag och min pojkvän har onda aningar om att vattenskador däremot kommer att uppstå snabbt när två personer duschar flera gånger i veckan. Därför ska vi renovera badrummet, och försöka göra det handikappanpassat x2.

Så här ser badrummet ut just nu. Inte direkt optimalt...

Dags att sätta hjulen i rullning

Nu ska hjulen sättas i rullning. Vi ska kolla upp priser för att dra om elen, svetsa våtrumsmatta, lägga golvvärme och dra VVS. Vi ska kolla om vårt önskade tillträdesdatum passar säljaren, be säljaren att komma fram till vad de vill ha för huset och inget cirkapris. Vi ska träffa banken och så vidare, och så vidare...

Så nu kommer telefonerna gå varma!

Välkommen till... Skrot-Nisse?

Har en bister aning om att det är ungefär så det kommer att se ut på vår tomt efter husköpet när alla bilar fått flytta hem.

Som de gamm-bilsfanatiker vi är så har vi ju några stycken! Eller vi? Min pojkvän har... Jag har bara två bilar.

Inte för att bilarna är skrot, men de är i varierande stadier av renovering. Garage och carport ska upp på tomten också, så småningom, vill inte att Fiona ska stå ute på gräsmattan hela vintern och bli blöt om hjulen.

Helst av allt skulle jag vilja ha ett riktigt badrum också, med badkar och ett fönster där man kan ställa värmeljus och sånt mys. Det bästa är att man inte skulle behöva ha frostat glas ens. Det finns ju knappt grannar!

Första inlägget

Det här är första inlägget på en helt ny blogg.

Jag och min pojkvän är spekulanter på ett charmigt torp i hans hemby. Huset är byggt 1932 och har tre rum och kök.

På sjuttiotalet vanhelgades huset när det gamla funkisköket målades chokladbrunt och senapsgult. Det är nånting vi kommer att ändra på väldigt snabbt!

Förutom att färgerna på köket får en att vilja backa skrikande ut ur huset så är det bara ett problem med det. Badrummet är 1,70x1,70 och inte renoverat sedan det sattes in 1968. Badrummet var tidigare skafferi och har alltså dörren in till köket. Så får man inte längre ha, och så vill vi inte ha heller.

Dessutom är dörren ca 60 cm bred så man kommer ju knappt in genom den! Badrummet ska förlängas, dörren in till köket sättas igen och och en ny (fullstor) dörr ska öppnas upp ute i hallen. Så småningom kommer också köket att få sig en make-over, men det ligger ingen större brådska i det eftersom det i alla fall går att arbeta i.