Äntligen hus!

I morgon skriver vi under papperen för huset, och på onsdag blir det vårt! Jag är överlycklig!

Äntligen, äntligen, äntligen!

Kvinnans list övergår mannens förstånd

Nu låter det som att jag är en riktig lurendrejare, men det är jag inte. Jag är en sällsynt (brutalt) ärlig varelse.

Saken är i alla fall som sådan att vi har pratat med hon som har hand om försäljningen av huset, så nästa helg ska vi försöka skriva papperen. Det blir vårt, och inom budget!

Jag vill ju få sätta min prägel på huset och få det "i skick" igen, så jag satt och funderade. Vet ju att min blivande sambo hatar att bära möbler, sovrummet ska bara tapetseras om och få garderober insatta. Så jag lyckades få honom att inse det logiska i att satsa en tusenlapp innan inflyttningen och sedan är sovrummet i ordning - för då slipper han bära ner dubbelsängen och hela möblemanget för att tapetsera där.

Så det blir till 99% sannolikhet tapetsering, ny gardinstång och insättning av tre garderober. Hade väldigt gärna rivit lös golvmattan och ställt i ordning det gamla furugolvet under. Håller med min svägerska, det är fint men det är för mjukt för att ha i rum med mycket slitage. Men ärligt talat, så mycket slitage kommer det inte att bli i the master bedroom. Vi kommer ju mest vistas där på nätterna...

Får se, det kanske blir övertalningsprojekt nummer två. Får ta hjälp av världens bästa svärmor, så kanske det blir trägolv i sovrummet ändå!

Att gå händelserna i förväg

Medan min svägerska är duktig på att lösa problem innan de hunnit uppstå så är jag bra på att vara totalpessimist, och dessutom litar jag inte på banker. Så jag är ju munter som ett begravningsfölje, vilket min käre pojkvän inte direkt uppskattar. Han vet tydligen att han inte kan få mig att bli mer positiv, så han ber mig bara vara tyst och hålla in med mina negativa vibbar.

Fast nu borde han vara glad och lycklig som en lärka! Jag går faktiskt händelserna i förväg - jag förutsätter att huset blir vårt inom den närmaste månaden!

Jag har börjat inreda det i huvudet, inte placera ut möblerna men tapeter, färgsättningar, lampor och gardiner.


Det här är vad jag har tänkt mig:

Hallen/trappan
Måla den hemska rostfärgade panelen i någon trevligare och något neutralare färg, måla den chokladbruna köksdörren mörkgrå som dörrarna på övervåningen. Slita bort den vidriga gips-/spånskivan med badrumstapet som täcker panelen i trappen, och byta ut den ohyggliga utelampan till något som ser mer "inomhusaktigt" ut.

Vardagsrummet
Byta golvmatta eftersom den gamla har släppt i skarvarna.

Köket
En ljusblå och vit tapet över ljusgrå panel. Vita köksstommar och lister, och ljusgrå köksluckor. Golvet vet jag inte. Skulle vilja måla över allt furufärgat över golvnivå i huset, men har en viss kärlek för riktiga trägolv så finns det ett fint sånt i köket skulle det vara sorgligt att lägga en ny matta över det.

Badrummet
Helrenovering. Ny våtrumstapet och golvmatta, golvvärme, tvättpelare, sätta in lite fina möbler med förvaringsutrymme och riktiga duschväggar, inga sladdriga draperier som är närgångna.

Lilla sovrummet
Inget planerat. Den gamla charmiga golvmattan har släppt så den borde väl bytas ut eller så gör man i ordning trägolvet under om det är  något att ha.

Stora sovrummet
Om jag skulle få en så här ljus tapet så skulle jag nog (nästan) kunna tänka mig att låta älsklingen få ha kvar det vedervärdiga innertaket i furu där.

Fast jag har siktet inställt på en ny säng också, och olyckligtvis är sovrummen och vardagsrummet de rum vi lagt på is. Så jag får nog vänta på både min tapet och min säng...

Long time no see

Nu är det länge sedan jag skrev här. Väldigt länge sedan, och nu orkar jag knappt skriva. Sitter framför datorn med hög feber, rejäl hosta och huvudvärk. Ingen bra blandning...

Strax innan påsk var mina föräldrar olidligt nyfikna på huset så jag visade dem en bild och ritade upp planlösningen lite snabbt, och väldigt snett. Skalenligt var det ju inte direkt heller. Slutade med att vi åkte upp och tittade på huset tillsammans med älsklingen. De var i alla fall positiva, och det får man ju se som en fördel.

Min mor hade en del konstiga förslag på färgsättning som fick mig att sparka bakut. I ett rum finns rostfärgad panel med en list på mitten, ovanför är det vitt (har jag för mig). Min knasiga mor tyckte att vi skulle måla ljusgult eller mintgrönt där det nu är vitt.

"Aldrig i livet!" blev min omedelbara reaktion, vet ju vad min blivande sambo tycker om ljusgult. Han kallar det skolgult och avskyr färgen med en innerlig glöd. Mintgrönt kan vara snyggt, men inte tillsammans med rostorange.

Min pappa var bara orolig att jag flyttade till obygden för att min pojkvän vill bo där, och undrade hur det låg till som. Kunde lugna the old man med att jag trivs där och att det inte gör mig någonting att bo tre mil ut i skogen.

Och äntligen fick min far träffa min svärmor, det har han gnällt om sedan förra sommaren när mamma för första gången träffade henne. Han verkade nästan lite orolig för att vi skulle hinna gifta oss innan han fick träffa älsklingens föräldrar.

Om två veckor är det skarpt läge, är både orolig och förväntansfull. Hoppas att min mjukis till pojkvän inte är för snäll nu utan har lite stake. Annars är det jag som får stå för den!